after rain comes sunshine.
oj. hann visst inte blogga igår. hinner egentligen inte idag heller, men äh. tar fem minuter bort från allt "jag pluggar för att sen få plugga ännu mera för att sen få plugga ytterligare lite till och sen få jobba mig till döds" skiten. alltså livet. ni har fattat va, att det är våra liv? ska man acceptera det eller...? ja, man måste ju bidra med något till samhället. och egentligen har jag inget emot att ha ett jobb utan en så fancy utbildning. 7eleven blir perfekt.
försöker banka in franskaglosor och tillhörande grammatik i huvet... det är inte det lättaste kan jag berätta. men men, som jag har skrivit förut - det kanske är värt det.
just idag är jag ganska tom. vi fick besök av en kvinna som suttit i ett koncentrationsläger under andra världskriget idag i skolan. grejen var att jag visste typ allt innan (är lite intresserad av historia så i sjuan googlade jag ihjäl mig och tvingade pappa att berätta allt som hände under ww2), men ändå tog det så hårt liksom. tänk att just hon, just hennes fötter har gått på golven och hennes ögon har sett allt. det finns inte många överlevande kvar. och lilla jag har tagit henne i hand! det var stort faktiskt. som sofia sa; hon är en liten bit historia.
ja, det var min dag. hoppas att alla har haft det bra.
/Sabina
