battements de coeur

det är söndag och jag sitter här och funderar på när världen tänker gå under. kom fram till svaret: snart. men först vill jag hinna bli 17. vet fortfarande inte varför. men jag vill fan bli 17.

blev inte mycket plugg i helgen, dels för att jag inte har så mycket att plugga till. och dels för att jag inte pallade. har börjat lite nu. man kan ju inte satsa i alla ämnen liksom...

jag måste citera en kompis lite smått: "asså, man har ju många vänner och allt.. men ändå känner man sig så jävla ensam." är beredd att hålla med henne. så jävla ensam, mitt i allt.

dom säger att gud aldrig ger en utmaningar i livet som man inte kommer klara av. att man endast tvingas gå igenom det som just man själv borde fixa. jag undrar om det är sant. kanske. kanske inte. beror ju lite på gud också. om han finns eller inte liksom.

när slutar man vara tonåring? är det när man är 20? för att ens ålder inte slutar på -ton då längre? är man vuxen då? jag både vill och inte vill bli vuxen. jag vill bo nånstans i en fult inredd tvåa och leva på tomatsoppa. och visst lockar det att få klara sig helt ensam. men jag vet inte... pengar är ju en svår fråga också. har inga alls. borde börja sommarjobba eller nåt.

nä. nu måste jag nog plugga eller nåt.
sov sött.
/Sabina