battements de coeur

Jag känner mig ond idag, bara så att ni vet.

Jag pallar inte med regler. jag är så trött på dom bara. man får tydligen inte säga vad man tycker varken om eller till människor. slänger man ur sig ett "ååh, min pappa är sjukt jobbig!" så ska det alltid komma nån "nää.. nämen det tror jag faktiskt inte att du menar på riktigt." jag menar herregud människor, jag pallar inte! jag får migrän av er. att det ska vara så jävla kyskt, politiskt korrekt och borgeligt att man S-P-Y-R!!! jag kan inte leva så. fattar ni? KAN INTE. det funkar inte - svordomar etc. är ett sätt att uttrycka sina åsikter, ett jävligt bra sätt dessutom. könsord fattar jag ju, såklart, det kan man ju inte gå runt och säga. men svordomar, asså vad vill ni att jag ska göra? hugga av stämbanden? jag pallar inte. jag blir galen.

förlåt, men jag var tvungen. men, som Jan Guillou en gång skrev; en gång sen aldrig mer. du är onskan själv och sånna som du måste förgöras.

(nu i efterhand har jag iofs fått reda på att onskan bara är ljug enligt andra elever på skolan han gick på, och även enligt hans mamma. men janne står fast vid sitt ord. men det sägs ju att han inte kan skilja på verklighet & fantasier. och här har jag suttit och trott på vartenda ord i hela Ondskan i två års tid. haha, vad patetiskt allt är. men Janne hade rätt trots allt tycker jag. onska måste förgöras. ska vi börja med mig?)

/S