battements de coeur

Det är den tolfte april idag. och det är fan vår. jag sitter här och lyssnar på Hellström och mår helt okej. lite saker är oklara och jag tvekar som fan på det här med gymnasiet. balklännings-paniken är ett faktum och betygen kommer inte direkt skjutas i höjden. vad mer kan man göra? jag har försökt förstå mig på högstadiet i snart tre år nu, och jag fattar fortfarande inte. jag förstår inte vad det är för fel på folk och vad det är för fel på mig själv. kanske kommer jag fatta när jag blir stor, men det betyder ingenting just nu. jag vill bara slippa allt och alla och börja om. jag tänker bara sitta och blunda framför skärmen med håkan i öronen, och hoppas hoppas hoppas att allt blir bättre sen. och att mitt liv kanske börjar snart. på riktigt.

varför är det bara dom som verkligen vill leva som dödas?